Chapter four - What?!

Previosly:

 ”Ehum..” Harklar jag mig när Zayn inte gör det. Han tittar oförstående på mig och jag pekar diskret på killen med lockigt hår som sitter och håller på med mobilen.

Åh, justja.” Börjar Zayn. ”Harry sitter också här. Alli, det här är Harry.”

Harry tittar upp från mobilen en sekund och ler snabbt mot mig.


 

Hejdå.” Säger jag och tar klivet ut från Zayn's hus.

Hejdå, det var kul att träffas!” Svara Liam och jag vänder mig om mot killarna.

Det var kul att träffa di.. ehum.. er också.” Säger jag som svar och vänder mig sedan om för att gå hem.

Dagen har spenderats hos Zayn, egentligen har vi bara suttit i pratat hela tiden. Jag får erkänna, det var riktigt sköna killar Zayn skaffat sig som kompisar, det var det. Och jag som tyckte att han var dum som gjort det. Åh.

 

Jag avbryter mina tankar när jag kommer fram till uppfarten på vårat hus, hur ska jag ta mig in utan att mamma blir sur? Hon vet att jag inte är hemma, det slår jag vad om. Men jag måste ta mig in på ett smidigt sätt så att jag inte får en lika stor utskällning som jag annars skulle få.

Jag öppnar tyst ytterdörren och går in. Jag hinner knappt stänga dörren igen innan mamma kliver in i hallen och sätter armarna på midjan. ”Alicia Belle Sweeny!” Ryter hon och jag nickar svagt tillbaka. När hon säger hela mitt namn vet jag att hon är arg. Riktigt arg. ”Vart har du varit?! Du fick ju inte gå ut!”

Jag vet.” Svarar jag kort.

Vet du hur orolig jag varit?” Frågar hon och jag rycker till. Orolig? Mamma, orolig, över mig?

Va? Orolig?” Frågar jag chockat.

Nej, inte direkt. Det lät bara bra.” Börjar hon. ”Men eftersom du inte lyssnade på dina kära mamma...” Prft.. kära? ”...så får du inte gå ut på en vecka.” En vecka. En vecka? Herrgud, skämtar hon eller?!

Ursäkta va?” Frågar jag utan att tänka mig för.

Just det. En vecka.” Hon ler lömskt. ”Och jag kommer personligen se till att det blir så!” Hon petar mig på näsan som om jag var ett litet barn.

Öh..” Jag vänder mig om och springer upp på mitt rum.

.

Men mamma, snälla!” Ber jag och följer irriterat efter mamma som envisas med att gå ifrån mig. Idag är det fredag. Jag har varit hemma i 5 dagar. Jag orkar inte mer.

Jag..” Börjar mamma och vänder sig om. Jag höjer ena ögonbrynet och mamma lägger ner byxorna hon har i handen på soffan. ”Okej, bara du slutar tjata, du gör mig galen!”

Tack!” Säger jag glatt och ger mamma en kram som hon förvånansvärt besvarar. När jag tillslut avbryter kramen skymtar jag ett leende bakom mammas läppstiftstäckta mun.

Jag älskar dig” Mumlar jag. Jag vet inte riktigt om det är sanning, kanske inte helt. Men jag vet att jag älskar henne, även om det är ytterst lite.

Hon svarar inte med ett ”jag älskar dig” tillbaka. Hon slutar till och med le.

Jag älskar inte dig.” Jag känner tårarna komma men torkar bort dem och vänder mig om. ”Herregud.” mumlar jag och går ut till hallen. Jag knyter på mig mina converse och går ut. Jag vet precis vart jag ska. Det vet jag absolut!

 

Är Zayn hemma?” Frågar jag när jag fem minuter senare står i dörren till Zayns hus.

Nej, han stack till London med sina kompisar.” Svarar Zayns mamma.

Han gjorde vadå?” Frågar jag förvånat.

Han åkte till London med sina kompisar i One Direction för att spela in någon låt och sen ska dem på turné.”

Men..” Börjar jag. ”Han skulle ju inte åka förren om två veckor?”

Men det blev ändrat.” Börjar Zayns mamma. ”Har han inte sagt något till dig? Han sa att han skulle göra det.”

Det har han inte.” Svarar jag kort. Vad har det nu tagit åt honom?

Vad konstigt” Jag nickar bara som svar och vänder på klacken för att gå hem.

 

Zayn Javadd Malik, Zayn Javadd Malik.” Mumlar jag när jag kliver in innanför dörren. ”Jag ska döda dig.” Jag springer upp på rummet och slänger mig på sängen. Jag känner tårarna bränna bakom ögonen. Nej nej, inte nu Alice, du är arg, inte ledsen. Mina tankar hade rätt, jag är arg och inte ledsen, men på något sätt kan jag inte mota bort tårarna. Någonstans, långt in i hjärtat är jag ledsen, jag vet det. Men jag vill inte gråta, inte verka feg om mamma kom.

Det går inte längre, tårarna sprutar ut och jag kan inte göra någonting för att få det att stoppas. Inte för att jag försöker heller. Det får bara spruta.


Voila! Chapter 4! Ett kort mellankapitel, ber om ursäkt för det. Inte supernöjd heller.. Aja, nästan kapitel blir grymt!
 
Men hörrni, ni får skärpa er med kommentarerna, på förra kapitlet fick jag två kommentarer. Allvarligt? Det r ju det som får mig motiverad att skriva! Massa kommentarer och jag blir jätteglad! :D

 



Kommentarer
lin

Jätte bra äskar de!;)

2012-08-24 @ 22:11:36
Anonym

Jätte bra kapitel!!!! Novellen är jätte bra! Hoppas verkligen nästa kapitel kommer snart :)

2012-08-24 @ 22:17:53
Isabell

jättebra =)

2012-08-24 @ 23:00:34
Julia

Superbra

2012-08-25 @ 09:35:17
alexandra

Grymt bra! Nästa tack

2012-08-25 @ 11:53:58
Josse

Toppen gumman ! ;) Och du, vad hände med bilderna som du lovade sist? Haha, blir mycket roligare om du lägger till några/någon bild! ;)
Pussokram ;)<3

2012-08-31 @ 09:37:31
URL: http://foreverbbieber.blogg.se
Alva

iiii!! när kommer näästaaa bästa kapitel??
Btw braa kapitel!

2012-09-02 @ 09:29:10


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0