Previosly: 'Absolut, kommer till dig om 10 :) /Alli'. Jag reser mig sakta upp från sängen och går ner. Jag tar på mig mina svarta converse och en skinnjacka. ”Jag går ut en stund.” Säger jag och går ut, utan att vänta på svar. ------------------- ”Alli!” Säger Zayn glatt när han öppnar dörren till familjen Maliks hus. Jag ler och ger Zayn en varm kram. ”Jag har saknat dig.” Säger Zayn när vi 3 minuter senare sitter i hans rum, som fortfarande är täckt av bilder på Victoria Beckham. ”Detsamma.” Svarar jag och ler. ”Du har inte funderat på att göra om rummet?” ”Eh” Börjar Zayn. ”Alltså, jag har ju inte varit hemma på ett tag och..” ”Jag förstår, jag skojade.” Säger jag lugnande och flinar. Zayn reser sig plötsligt upp. ”Ska vi gå en liten promenad? Var ju så länge sen jag var här i Bradford.” Frågar han och jag nickar. Vi tar en lång promenad, på omkring en och en halv timme. Vi går till affären där vi alltid sprungit och köpt godis för en tia, förbi den gata och våra hus där vi bott fram till för bara år sen och förbi den skola vi gått i från Sexårs till nian. Zayn har alltid gått en årskurs före mig men vi träffades på rasterna ändå. ”Kommer du ihåg den där gången när du sa att mina skor var fula och jag jagade dig med en spade i över en timme?” Skrattar Zayn när vi sitter och gungar i den gamla parken där vi lekt jättemycket. ”Haha, ja. Vilken bra kondis vi hade då. Vad kan vi ha varit? 5 och 6?” Frågar jag och skrattar. ”Ja, du 5 och ja 6.” Svarar han och ler. ”Gamla tider.” ”Underbara tider.” Säger jag och tittar ner i marken. ”OMG ZAYN!!!!!” Vi blir avbrutna av ett tiotal fans som står bara någon meter från oss. Jag ger Zayn en blick som kan mörda på långa håll och han nickar förstående. ”Två minuter,” Mumlar han mot mig innan han harklar sig och klistrar på ett fejkat leende mot flickorna som just mött sin idol. Han tar vänligt kort med dem innan han sätter sig mittemot mig igen. ”Ibland blir det jobbigt.” Säger han ursäktande mot mig som sitter kvar på gungan. ”Vi kanske borde gå..” ”Ja” Svarar jag utan en fundering och reser mig upp. ”Zayn! Får vi ta en bild?.” Frågar tre andra flickor som kommit. Jag suckar högt. ”Inte just nu sötnosar, jag har väldigt bråttom.” Svarar Zayn med en suck och vi småspringer hemåt mot hans hus igen. ”Fattar fortfarande inte hur du står ut.” Säger jag och skrattar när vi stänger dörren. ”Ibland blir det rätt jobbigt..” Svarar Zayn ”Men dem gör ändå väldigt mycket för oss och jag älskar dem.” Jag nickar och log. Lite stolt var man. Min bästa vän, om man nu fortfarande kan kalla honom det, har fans och det var inte hans systrar som det varit när vi var små. Jag ler vid tanken. ”Vi ses imorrn också va?” Frågar Zayn när jag några timmar senare, klockan sju, står i dörren på väg att gå. ”Jadå! Hur länge stannar du?” Frågar jag. ”Tre veckor, men killarna kommer på söndag.” Svarar han och jag nickar. Juste, hans 'killar'. Resten av pojkarna i One Direction. ”Men jag smsar.” Säger han för att bryta tystanden och jag nickar återigen. ”Gör så.” ”Hejdå.” Säger han och ger mig en stel kram. ”Hejdå.” Jag besvarar kramen och vänder mig om, utan ett ord, för att börja gå hemåt. ”Ska du ha någon middag får du ta det som står kvar.” Säger mamma när jag kommer innanför dörren. Jag nickar. ”Vart var du förresten?” Frågar hon. ”Hos en tjejkompis.” Ljuger jag, hon gillar fortfarande inte att jag träffar Zayn. ”Okej.” Svarar hon och lämnar mig. Jag traskar in i köket. Jag suckar. På bordet står ett mackpaket och flingor. Som vanligt alltså. Det senaste halvåret har mamma inte lagat egen mat längre. Ibland får man en kall pizza eller något liknande men oftast är det mackor som gäller. Matlusten försvinner lika fort som den kommit när jag ser den enormt äckliga askkoppen som står placerad bredvid mackorna. Jag vänder mig om och med en äcklad min går jag upp på mitt rum. --------------------------------- Förlåt för min hemska uppdatering! Jag har varit upptagen hela helgen och inte hunnit uppdatera, förlåt! Sen är det inte så himla kul att bara få tre kommentarer på det man gör. Ca 30 läsare tittar in här dagligen (taaaack!). Någon kommentar skulle ni väl kunna slänga iväg i alla fall? Det tar inte så lång tid att göra det. Det är det som får mig att vilja skriva, att vilja ge er mer! Nästan kapitel kommer på onsdag, puss. Nu segar blogg.se också.. rutan med kursiv, fet och understruken text och så vidare har försvunnit så denna delen är inte världens finaste.. jag vet.